Partiprogrammets kapitel sju (7).
Motion MS25 nr. 1 till MoD
Jag yrkar att partiprogrammet utökas med ett sjunde kapitel, som i sin första version får följande lydelse:
7. Folkdöme – frihetens förbund
MoD vill bygga ett starkare och mer motståndskraftigt folkvälde.
Vi ser hur folkstyret på många håll undermineras, hur många länder pendlar mellan demokrati och diktatur. Makthungriga politiker vill manipulera styrelseskicket “bakom ryggen” på folket, ofta med stöd av penningstinna girigbukar som anser sig tvungna att bli ännu rikare.
I de demokratier där rättssäkerheten i domstolarna är skyddad i grundlag, där barnen lär sig demokrati i skolan och där säkerhetstjänsten och ordnings- och krigsmakterna svär trohet till konstitutionen snarare än till presidenten är det kanske inte lika lätt att förfuska de demokratiska reglerna “över huvudet” på menige man. Det gäller att förankra folkstyret fastare, mer stabilt och tillförlitligt.
7A. Folkväldets grundvalar
Demarki eller folkdöme är en starkare form av demokrati. Dess politiska-demokratiska-territoriella enhet kallar vi för tjud. Begreppet tjud (ett gammalt ord som är släkt med orden tyda och deutsch – ”människor vars tal vi förstår”) innebär ett sammanhängande land(- och vatten-)område och dess självstyrande befolkning. Stora tjud består av små tjud, i många nivåer från byalag till nation och världsförbund. Detta är en grundval för Ringen, som MoD ansluter sig till:
7A1● Grunden för folkväldet är tjud. Ett tjud är ett land och ett folk. Stora tjud består av små tjud. Ett tjud är ett folk som styr sig självt i sitt land. Ett tjud är ett land som styrs av de folk som bor i det.
7A2● I ett tjud gäller Förenta nationernas Allmänna förklaring om mänskliga rättigheter.
7A3● I ett tjud kan ett bestämt antal röstberättigade medborgare tvinga fram en beslutande folkomröstning oavsett sin regerings samtycke.
7A4● Tjudet styr sig självt enligt sin grundlag, som har beslutats med drygt flertal i folkomröstning.
7A5● Tjuds gränser kan ändras genom beslut med drygt flertal i folkomröstning.
7A6● Drygt flertal innebär som utgångspunkt att minst hälften av dem som hade rösträtt röstade och att minst två tredjedelar av dem som röstade röstade ja. Men även utgångspunkten kan ändras i grundlag.
7A7● Gränsändringar får inte medföra tvångsförflyttning, tvångsinlösen, hinder mot resor till och från arbete, bostad eller annat sedvanligt resmål, våld eller andra övergrepp.
7A8● Tjudets grundlag kan hävas genom överordnad grundlag – det vill säga grundlag för större tjud, som tjudet är en del av – enligt dom i författningsdomstol, men inte genom överordnade “vanliga” lagar eller myndighetsbeslut.
7A9● Det minsta tjudet är överallt en enhet som styrs med direkt demokrati enligt sin grundlag.
7A10● Varje tjud avgör självt vilket eller vilka språk det använder i sina egna inre angelägenheter, även om det “bara” är en lokal dialekt.
7B. Län eller landskap
Länsindelningen bör vila på traditionell grund. Benämningen “region” är alltför mångtydig och bör därför avskaffas. I stället införes ett gemensamt skandinaviskt ord, “fylke”. De svenska fylkena bör sammanfalla med landskapen, med undantag för storstäderna Göteborg och Stockholm samt de län som Lappland ingår i. Ett fylke får ha egna lagar och en egen kommunal indelning. MoD önskar att:
7B1● Fylkets folkvalda (lands)ting stiftar egna lagar utifrån fylkets egen folkomröstade grundlag. Den är i sin tur underställd statens grundlag, likaså folkomröstad.
7B2● Fylket beslutar om sin egen modell för kommunal organisation och indelning utifrån sin egen grundlag och grundlagarna för de tjud (Sverige), som fylket är en del av. Fylkets indelning i deltjud kan vara i flera steg, såsom län eller syssel, härader eller hundaren, kommuner eller socknar, fjärdingar eller tunlag, kvarter eller byalag – vad fylket självt väljer att bestå av för slags delar.
7B3● Sveriges indelning i fylken bör utgå från de gamla landskapsgränserna före år 1634 med undantag för storstäderna Göteborg och Stockholm, som blir egna fylken, samt Lappland och Västerbotten, som delas mellan Västerbotten, Norrbotten och Sameland. Sameland ska dessutom innefatta andra områden.
7B4● Varje fylke har möjlighet att, i samförstånd med sina grannar, ändra sina gränser i enlighet med lokala folkomröstningar: De delar av ett fylke, som gränsar till ett grannfylke, kan var för sig folkomrösta om att byta för att i stället höra till det andra fylket.
7B5● Fylke kan också självrådigt besluta sig för att klyva sig i tu eller tre, eller gå ihop (bli ett) med grannfylke om båda vill det.
7C. Nordiskt förbund
De skandinaviska eller nordgermanska folken har många saker gemensamt och förstår varandras tungomål, seder och sagor i hög grad. Där finns också ett samspel med de finsk-ugriska, både en sammanflätad historia och närheten till naturen. Detta bör vara en god grund att bygga en större demokrati på. Den vill MoD medverka till:
7C1● Danmark, Norge och Sverige blir var sin självstyrande skandinavisk stat i ett nordiskt förbundsrike, det är tjudet Norden (på finska Pohjola, på samiska Davviriikkat).
7C2● Nordens gemensamma riksföreståndare kallas drott och sammankallar de nordiska statscheferna till riksråd i Kongahälla, det är Kungälv.
7C3● Staterna kan delas in i stammar, som i sin tur består av fylken: Sverige i Götaland, Svealand och Norrland, Norge i Östland, Vestland, Tröndelag och Nordland, Danmark i Jylland med flera.
7C4● En stam är ett tjud med eget stamting, vars talman kallas jarl.
7C5● Sameland blir eget tjud i det nordiska riket. Gränsdragningen med tillhörande avtal och lagstiftning behöver tillgodose ‘1 samernas självstyre, ‘2 behovet av fria vandringsvägar och goda betesmarker för renskötseln, ‘3 inföddas (både samers och skandinavers) rätt till fiskevatten och andra naturtillgångar, ‘4 ett smidigt samarbete mellan grannar – samer, svenskar, norrmän och finnar – på så många områden som möjligt. Uppgiften är vansklig och måste tagas på stort allvar.
7C6● Finland är välkommet att ingå som stat i det nordiska riket.
7C7● Traditionellt finsktalande delar av Norrbotten och svensktalande delar av Österbotten och södra Finland kan var för sig folkomrösta om vilket av länderna de vill tillhöra.
7C8● Estland är välkommet att ingå i det nordiska riket, antingen som egen stat eller sammanhörande med Finland.
7C9● Island är välkommet att ingå i det nordiska riket, antingen som egen stat eller som fylke i staten Atland tillsammans med Färöarna.
7C10● Grönland är välkommet att ingå i det nordiska riket, gärna som eget fylke i Atland.
7C11● Jämtland, Härjedalen, Särna och Idre i Dalarna samt Bohuslän kan folkomrösta om huruvida de vill tillhöra Sverige eller Norge.
7C12● Skåne, Halland och Blekinge kan i var sin folkomröstning välja mellan att förbli svenska eller återgå till Danmark, där de i så fall kan välja att bilda stammen Skåneland tillsammans med Bornholm.
7C13● Traditionellt dansktalande delar av Tyskland (Slesvig) bör få folkomrösta om de vill återgå till att tillhöra Danmark.
7C14● Hjaltland=Shetlandsöarna är välkommet att ingå i det nordiska riket, i så fall som fylke i Atland.
7C15● Finsk-ugriska områden mellan Finland och Ryssland (Östra Karelen, Karelska näset, Ingermanland) bör få möjligheten att ansluta sig till Finland.
7D. Ansvarsfördelning
Övergången till folkdöme skall genomföras lugnt och sansat, med noggrann eftertanke och fredliga medel. I fråga om olika slags uppdrag för små tjud eller stora så föreslår MoD att:
7D1● Staterna till stor del behåller de uppgifter som de har idag, men decentraliserar så många beslutsområden som möjligt till sina fylken. Vilka uppdrag som förblir statliga bestäms i varje stats grundlag. Den statliga grundlagen föreskriver så litet som möjligt om fylkenas inre organisering.
7D2● Fylkena “tar för sig” av de uppdrag som staten inte “lägger beslag på”. Varje fylke beskriver också i sin grundlag hur det delar in sig i deltjud –kommuner – i en eller flera nivåer, det må vara län, socknar och byalag eller på annat vis. Fylkets grundlag stadgar också hur fylkestinget väljs och vilka övriga fylkesgemensamma organ som finns.
7D3● Byalagen, eller vad fylket väljer att kalla dem, blir de minsta tjuden. De styrs av sina invånare medelst direkt demokrati enligt fylkets grundlag samt kompletterande lokala grundlagsregler som byborna själva beslutat i folkomröstning. Bland rimliga uppgifter för byalaget till att börja med kan finnas godkännanden av kommunala bygglov och stadsplaner, ansvar för gemensamhetsanläggningar såsom byns del av det kommunala vatten- och avloppsnätet, barnomsorg och tillhandahållande av samlingslokal – bystuga.
7D4● Stammar kan ta hand om vissa sektorer som inte nödvändigtvis behöver centraliseras till statlig nivå men samtidigt kan vara för krävande för en del av fylkena. Hit kan höra till exempel regionala flygplatser, hamnar, visa delar av försvaret och rinnande vattendrags funktioner för ekosystemet.
7D5● Riket Norden ser till att gränsöverskridande naturtillgångar, såsom havsfiske, räcker på lång sikt, håller de inre gränserna öppna för handel och resor och samlar staterna till en gemensam utrikespolitik.
7D6● Ännu större tjud, som det nordiska riket är med i, får begränsade befogenheter enligt sina grundlagar för att kunna ansvara för nödvändiga uppgifter, såsom gemensam säkerhet, stopp för utvidgning av kvarvarande diktaturer samt att skydda planetens biologiska mångfald till lands och havs.
7E. Språk att förstå med
Engelska betraktas i dag av många som “det internationella språket”. Men med kritiska ögon ser man att engelska är ett ojämlikt maktspråk med föråldrad stavning, kaotiska uttalsregler, ett överbelastat och ändå ofta tvetydigt ordförråd med rasistiska undertoner, en eroderad grammatik och en tilltagande splittring i dialekter. I umgänget länder emellan är engelska suboptimalt. I en värld där intet folk, ingen ras, inget språk, ingen kultur ses som mera värdig än någon annan, utan alla människor betraktas som lika värdiga på riktigt, med lika rättigheter, är det dags att engelskan rättar in sig i raden av historiska språk som inte längre är allenarådande, tillsammans med franskan, latinet med flera.
Det moderna mellanfolkliga språket är jämförelsevis nytt, med smarta funktioner och effektiv struktur. Det heter esperanto. Se bilaga 87, “Lingvo internacia”.
Esperanto har länge mött segt motstånd från etablissemang. Motståndet har präglats av okunskap, inskränkta fördomar, kolonialmakters egenintressen och stundom fräcka lögner. Det bör inte hindra MoD från att stå för det i längden mest ekonomiska och demokratiska alternativet.
Därför yrkar MoD att:
7E1● För att förbättra förståelsen av sitt modersmåls uppbyggnad och grammatik undervisas alla elever på grundskolans lågstadium i esperanto till en nivå där de kan tala, läsa, skriva och förstå vardaglig esperanto lika bra som svenska.
7E2● För att underlätta och påskynda inlärningen av andra främmande språk och höja den allmänna kvaliteten i språkkunskaperna får alla elever i grundskolan lära sig esperanto som första främmande språk efter modersmålet. Därefter får de börja lära sig engelska med flera svårare språk.
7E3● För att kunna ta del av så originaltrogna översättningar och tolkningar som möjligt av litterära verk på främmande språk, inklusive klassisk poesi och filosofi, ska eleven kunna välja att läsa dem på esperanto förutom på svenska och på originalspråket.
7E4● All offentlig information, skyltning och andra meddelanden i Sverige som förmedlas på andra språk än (bara) svenska ska förmedlas oakortat också på esperanto.
7E5● För att förbättra kommunikationen – tankeutbytet – mellan “vanligt folk” från olika länder och språk, lika väl som mellan ämnesspecialister, yrkesmässigt branschfolk eller politiska företrädare, ska Sverige arbeta för att esperanto erkänns och godkänns som arbetsspråk och officiellt beslutsspråk inom Europeiska unionen, Europarådet, Förenta Nationerna och de andra internationella organisationer som Sverige är med i.
7F. Mellanfolkligt
MoD föredrar en demokratisk omvärld där folken styr sig själva och mänskliga rättigheter respekteras i alla länder. Vi vill att Sverige och Norden medverkar till detta och inte motverkar.
“Mundo” betyder “värld” på en del romanska språk och “människa” på bantuspråk. Det är ett passande namn på ett framtida världsomspännande förbund av självstyrande demokratier, eller låt oss säga demarkier=folkdömen. MoD vill att:
7F1● Norden försöker få med sig fler länder, både inom och utom EU, till att bilda ett europeiskt välde där folkdöme råder, det vill säga fria demokratier där grundlag stiftas och gränser ändras endast med stöd av folkomröstning.
7F2● Demarki, grundad på etniska-språkliga-kulturella gränser, stegvis införes även i andra delar av världen.
7F3● Urfolk, exempelvis indianer, tibetaner, samojeder, papuaner och många fler, får möjlighet att bli egna tjud på sina förfäders mark samt välja mellan nationellt självbestämmande eller att fortsätta ingå i de stater som tagit deras land i besittning.
7F4● De länder som är på väg att bli, eller redan blivit, demarkier=folkdömen tillsammans bildar ett världsförbund, vid namn Mundo, bara för demokratier, men där en diktatur som slagit in på samma bana kan bli medlemskandidat.
7F5● De folk och de tjud, som talar sins emellan helt olika språk, använder i första hand esperanto för att kommunicera med varandra.
7G. Ringen
Partiet MoD medverkar i Ringen, en ny rörelse som, i starkt sammandrag, står för ‘1 folkvälde grundat på fred och frihet, ‘2 självstyre grundat på varje folks egna hävder och tungomål, ‘3 kretsloppshållning grundad på naturlig biologisk mångfald och, för samhällets del, en sund ämnesomsättning på lång sikt.
7G1● MoD är en av Ringens svenska medlemmar.
7G2● MoD:s styrelse tillsätter en arbetsgrupp att medverka i uppbyggnaden av Ringens organisation och hållning, både inom och utom Sverige.
7G3● Varje enskild medlem i MoD är fri att själv bestämma sitt personliga förhållningssätt till Ringen.
7H. Valrike
Vid riksdagen år 1527 genomdrev kung Gustaf Vasa beslutet att konungariket Sverige skulle gå i arv. Idag förstår vi att ärftlig monarki står i strid med demokratins grundprinciper. När femhundraårsminnet nalkas vill MoD återinföra valrike, med en kung (eller drottning) som väljs av folket antingen på “livstid” eller för ett visst antal år. MoD föreslår att:
7H1● Sveriges statschef skall fortsätta att kallas konung, men skall utses i val och inte genom arv.
7H2● Konungen skall väljas antingen direkt av folket eller av dess valda församlingar, det är företrädare från riksdagen eller stamtingen eller fylkestingen=landstingen. Sättet att välja konung beslutas i folkomröstning som blir svensk grundlag.
7H3● Det ska vara tillåtet även för nuvarande ärftlig monark och för tronarvinge att ställa upp i konungaval.
7H4● Också den valde konungen (begreppet kan inbegripa även kvinnlig konung) bör omgivas av traditionell glans, kända slott och tillhörande ceremonier.
7H5● Nuvarande ärftliga monarki överlämnar huvuddelen av sin egendom, i form av fastigheter och andra tillbehör, till det valda konungaämbetet, men behåller ändå så mycken egendom som behövs för att fortsätta räknas in i samhällets överklass.
Bilaga 87
Lingvo internacia
Ny upplaga
Ernestina skötte om ungerska esperantoförbundets bokutgivning och -försäljning. En medlem hade skrivit en lärobok på ungerska “Lär dig esperanto på trettio dagar”. En dag när han kom in i bokhandeln sade hon:
– Hej, bra att du kom. Din bok har tagit slut, så vi behöver trycka om den.
– Nej, gör inte det. Jag håller på att skriva en ny bok.
– Den heter “Lär dig esperanto på fem dagar”.
Hennes dotter gick den kursen en sommarvecka. Det var så hon lärde sig esperanto.
Läxhjälp
Ernestinas dotterdotter Nanna växte opp med tre språk: modersmål ungerska, fädernes- och skolspråk svenska och mor och far talade alltid esperanto sins emellan. När hon läste i grundskolan, mellanstadiet tror jag det var, hade hon hemläxa i svensk grammatik:
– Vad är ett adjektiv för någonting?
– Det är ett ord som slutar på a på esperanto.
Janko, en något äldre trespråkig stockholmare med skånsk mor och slovensk far, i samma läge, frågade:
– Vad är ett adverb för någonting?
– Ett adverb? Det är ju ett ord som slutar på e på esperanto.
Och sedan kommer nästa fråga, med en anklagande blick på läroboken:
– Men varför säger de inte det då?
Och så har vi Stella, vars svenska föräldrar träffades genom esperanto och använde det hemma. Språk var alltid lätt för henne, men hon orkade aldrig lära sig det som läraren sade om grammatiken i svenska och engelska. Hon jämförde bara med esperanto och fick oftast full pott på proven. Klasskamraterna tyckte att hon fuskade eftersom hon hade ett ”facitspråk”.
Två skolklasser
Ett försök som genomfördes första gången i Frankrike på 1920-talet och har upprepats i andra länder och senare årtionden:
I en vanlig grundskola skall två parallellklasser, båda med lika duktiga elever, börja läsa sitt första utländska språk.
Den ena klassen börjar läsa engelska. De läser engelska i tre år.
Den andra klassen börjar med att läsa esperanto, lika många timmar i veckan. De läser esperanto i ett år. Då kan de tala esperanto bra. Sedan läser de engelska, lika många timmar i veckan, i två år.
När tre år har gått är den andra klassen bättre i engelska än den som bara har läst engelska.
Gamla elever
Den ryske författaren Lev Tolstoj var en av dem som fick den första skriften om esperanto skickad till sig, år 1887. Den innehöll språkets idé och sexton grundregler, en del övningar, några prosaavsnitt, litet poesi och en ordlista med drygt åttahundra ordstammar. Han berättade senare att efter en timmes studium så kunde han hela grammatiken utantill och efter tre timmar så kunde han obehindrat läsa en text på esperanto.
Esperanto lär vara det enda språk som en normalbegåvad människa kan lära sig tala flytande efter att den fyllt sjuttio år.
Lögner
Det sprids en del lögnaktiga påståenden om esperanto, såsom att det inte skulle vara ett “riktigt” språk, att det skulle sakna kultur, att litteraturen inte har djup, att översättningar aldrig blir bra, att man inte kan beskriva med precision, att poesi inte finns, att man inte kan uttrycka känslor, att det fattas fyllevisor, svordomar eller vad du vill.
Sådana påståenden är osanna. Vanligtvis kan den som sprider dem själv ingenting om esperanto, vare sig språket, rörelsen eller kulturyttringarna.
Men det finns undantag. Det finns mäktiga organisationer som motarbetar esperanto. Brittiska säkerhetstjänsten är en av dem som infiltrerar och saboterar esperantorörelsen inifrån. Ett exempel är Esperantohuset mitt i London, som i många år hade en livlig verksamhet, drog till sig besökare från när och fjärran, fick ständiga donationer, bland annat genom testamenten, och gick med vinst år efter år. Men en styrelse som till största delen bestod av agenter från MI5 eller kanske MI6, med kassör Joyce Bunting som en av de ledande bedragarna, lurade i årsmötet att verksamheten gick med förlust så att de var tvungna att sälja huset, vilket de därför gjorde år 2010 och flyttade till en avlägsen landsort där verksamheten numera tynar bort.
I enskilt samtal efteråt har kassören erkänt bokföringsbedrägeriet. En av huvudpersonerna, den kände “esperantisten” David Kelso, är sedan kuppen spårlöst försvunnen. Man kan gissa att MI5 har betalat en plastikoperation för att göra honom oigenkännelig. Historien beskrivs i långdanskvadet “Davida balado” (se sajten H ttps://verkoj.com/verkistoj/martin-strid/2021-3-30.pdf, verserna 36-57).
Översättningar
En esperantisk översättning speglar ofta originalet mycket bra.
Bhagavad-Gita, en klassisk religiös berättelse på poetiskt bildspråk, är en av hinduismens heligaste skrifter. En brasiliansk professor i ämnet anser att dess översättning till esperanto är den bästa av alla översättningar som gjorts till något språk.
Liknande omdömen har andra insatta lämnat om esperantoversionerna av både finska Kalevala och estniska Kalevipoeg. Hávamal, ur vår poetiska edda, finns i två bra översättningar.
Jag har samlat sånger från de nordiska länderna som översatts till esperanto och även översatt ganska många själv. Översättningar brukar innebära att man gör om visans innehåll, ofta mycket, för att få rim och rytm att stämma. Men på esperanto är det i väldigt många fall möjligt att fånga mellan åttio och hundra procent av ursprungstextens ordagranna betydelse trots att man lyckas bibehålla både samma takt och samma rimningsmönster. Det beror på att esperanto tack vare sin enkla och benhårt logiska grammatik har en ovanligt fri ordföljd jämfört med andra språk.
Har jag till exempel två svenska visrader som skall rimma med varandra så börjar jag med att översätta varje väsentligt ord till esperanto, inräknat att hitta på synonymer, som det kan finnas gott om, bland annat därför att man lätt kan bilda dem själv genom sammansättningar. Sedan letar jag reda på ord som rimmar med varandra och sätter dem i slutet av varsin rad. Därefter gallrar och putsar jag litet så att språket, rytmen, innebörden och grammatiken stämmer.
Nytt ord
Ett fenomen, som jag iakttagit några gånger på esperantiska sammankomster, är följande:
Sen sommarkväll på ett ungdomsläger mitt i Europa. En deltagare berättar någonting för någon nyfunnen bekantskap. Folk står i en ring runt omkring och lyssnar, människor från olika länder, mellan tio och tjugo personer.
Och så, mitt oppe i den spännande berättelsen, kommer han att behöva använda ett ord som han inte kan, i alla fall inte på esperanto. Han börjar på meningen. Intensivt och engagerat. Mitt i meningen bara “ramlar” ordet ur munnen på honom, av sig självt. Det är ett nytt ord, som han själv aldrig har hört förut, och ingen annan heller. Ordet “fogar ihop sig” av språkets beståndsdelar, automatiskt i hans hjärna. Han själv märker inte ens att det var ett nytt ord, och troligtvis ingen av dem som lyssnade heller (utom jag som är särskilt uppmärksam på sådant), de är så fångade av berättelsen. Men alla begriper omedelbart vad ordet betyder, eftersom ingen reagerar på det. Han avslutar meningen, fortsätter med nästa mening, kommer till slutet medan de andra lyssnar. Sedan kommer frågor och kommentarer, men ingenting om det nya ordet.
När jag frågar några som var med om det nya ordet så känner de kanske inte ens igen att de nyss har hört det, någon kan till och med säga “oj då, det var ett nytt och intressant sätt att säga det på”, men de kan förklara vad det betyder.
Svåger
En svåger fick äntligen tillåtelse att lämna sitt hemland, för att flytta till ett annat afrikanskt land. Modern fick följa med för att hjälpa honom. Eftersom min nuvarande fru inte sett någon av dem på mer än tio år fanns bara ett alternativ: Vi åker dit. I telefon månaden innan resan sade jag till honom:
– Jag har ingen lust att fortsätta prata engelska med dig, vi är ju fränder. Kan du inte lära dig esperanto i stället, så kan du och jag prata det. Du får ju tala tigrinska med din syster och barnen.
– Jo, sade han, det skall jag försöka lära mig.
Han tog ett par lektioner på Duolingo och hittade litet litteratur på internet.
Vi var där i drygt en månad. Han och jag talade esperanto från och med första dagen. I början fick jag ofta avbryta för att förklara ord och vändningar, men efter ett par veckor talade han flytande.
Ett halvår senare var det Universala Kongreso i grannlandet Tanzania. Det var den första esperantiska världskongressen på den afrikanska kontinenten någonsin. Han tog buss dit och jag flög. Omkring åttahundra deltagare från när och fjärran. Och jag får se honom i livliga samspråk på esperanto med människor från Tanzania, Kenya, Kongo, Burundi, Benin, Togo, Senegal, Brasilien, Kuba, Nordamerikas Förenta Stater, Kanada, Frankrike, Spanien, Italien, Belgien, Nederländerna, Tyskland, Polen, Ukraina, Ryssland, Indien, Indonesien, Kina, Sydkorea, Australien…, lyssna på föredrag om allt möjligt, se på musik- och teaterföreställningar, förstå i stort sett allt som sägs och svara på frågor om sig och sitt hemland, som ännu saknar esperantorörelse. Att se honom sitta mitt i en grupp medlemmar av japanska Oomoto-rörelsen och resonera med dem, på ett språk som han ett år tidigare inte kunde ett ord av…
Han är inget enastående språksnille. Tvärtom hör man då och då liknande historier om hur snabbt någon lärt sig esperanto. Det är till och med ganska vanligt.
Europeiska språktabellen
Europarådets “Gemensam europeisk referensram för språk” kategoriserar hur väl man kan tala, läsa, skriva och förstå ett språk, från brutet till flytande eller mycket kunnig. För att nå den höga nivån C2 i tyska, så att man kan använda språket väl, från att vara nybörjare utan kunskaper, krävs – litet beroende på vilket ens modersmål är – omkring tvåtusen studietimmar av en genomsnittlig elev. För samma nivå i franska, spanska eller italienska krävs några hundra timmar mindre. Engelska ligger på femtonhundra timmar.
För samma nivå i esperanto krävs etthundra timmar.
Det är en skillnad på fjortonhundra studietimmar jämfört med engelska. Nästan ett arbetsår.
Hur många människor bor i EU? Hur många ingår i en europeisk årskull? Vad kostar en studietimme, inräknat undervisningen, läromedel, skolbyggnader, elevens “förlorade” arbetstid och så vidare? Låt mig gissa, bara för att få ett försiktigt begrepp om vilken storleksordning det handlar om:
Fem miljoner människor gånger fjortonhundra timmar gånger trehundra kronor är lika med tvåtusenetthundra miljarder kronor. Per år.
Ett par biljoner kronor varje år.
Som EU förlorar därför att vi envisas med att inte gå över till esperanto som unionsspråk.
Ett byte till esperanto skulle troligtvis också ganska snart underlätta förbindelser med Ukraina, Ryssland, Kina, Japan, Brasilien och många fler länder, som skulle följa efter.
Jag har svårt att läsa detta sittande vid datorn. Hur kan jag kopiera för att läsa mer noggrant?